Jag kommer nog sluta....

Mina vänner... Jag har en sak och berätta. Jag ser att jag har mina fantastiska och trogna läsare som kommer in hit varje dag, dag ut och dag in. Men som ni nu kanske märker så uppdateras det inte lika flitigt. Jag önskar jag hade gnistan att kunna förmedla bra inlägg till er men....

Anledningen till att jag inte bloggar lika flitigt och ofta är för att jag inte trivs på Blogg.se portalen. Min blogg är tråkig, gammal och ger mig bara tråkiga vibbar. 

Jag tänker nytänk! Jag kommer alltså att byta bloggportal- till vilken vet jag inte än men jag kommer troligtvis lägga Blogg.se bakom mig. Jag kommer alltså inte sluta blogga helt!! 

Jag vill ju ge er alla mina tips inom hår och det finns massa saker där ute som alla bör veta eller vill lära sig, som jag önskar kunna ge er- för jag har så mycke inspiration jag vill skriva om. 

Så om någon där ute har någon bra portal att tipsa om är alla tips välkomna. Ska ta kontakt med några men än så länge förblir det hemligt. 



Småsakerna betyder mer

Nu har jag kommit in på min tredje månad med mitt nya jag. Kan inte annat än att älska det- hittills. Folk tycker jag låter klyschig men är göada för att allt har gått så bra som det faktist har gått. 

Jag har nu uppnått mina två stora mål. Det första var att komma ner på tvåsiffrigt på vågen. Lyckan är total! Det går inte att beskriva den känslan- jag var helt tom. Men helt fylld av lycka- på samma gång. 

Mitt andra mål är att nu jar jag kommit halvvägs på min viktminskning i kilo. 25kg minus står vågen på och 25kg återstår till jag når min målvikt. 

Men dessa mål må vara mina största, men det är faktist inte dom jag är gladast över. Jag insåg idag att småsakerna jag tyckte va jobbigt innan är något jag idag uppskattar otroligt mycket. Nu pratar jag inte om att lämna den sista maten på tallriken, jag pratar heller inte om att jag slipper beställa in tre Cola utan jag nöjer mig med ett halvt glas idag. Utan det är nått ännu mer simpelt- för många. 

Att kunna sitta skräddare i soffan- något jag bara kunde drömma om tidigare. Men ännu bättre- är när jag faktist lan ha benen ihop när jag sitter i soffan, och ska böja mig framåt eller ned mot golvet. Förr var jag tvungen att sära benen för det tog emot. Nu kan jag älska att sitta med benen ihop och böja mig fram bara för att det faktist går. Jag kan till och med tycka det är skönt att sitta med benet över det andra när jag sitter i soffan. 

Småsaker för många och kanske helt självklara är något som jag idag uppskattar otroligt mycket. Och ännu fler hoppas jag att det ska bli. 
Då & nu. Det gäller bara att huvudet ska hänga med nu. 

Det lilla gör så mycket

Jag vill inspirera folk om att det som ser svårt ut oftast är väldigt lätt. Jag är sjukt deppig över att det är mer mörkt än ljust ute nu och det tär på humöret. Igår eftermiddag på jobbet kände jag mig helt slutpumpad. Stod med en av mina stamkunder när en tjej kom gram och berättade stt hon gillade min blogg och tyckte att jag skulle fortsätta blogga. Att man får såna fina ord är så sjukt värdefullt! Jag värdesätter det så fruktansvärt mycket så när mitt depphumör va är som värst kom denna unga dam och förgyllde hela min kväll!!! Världens finaste. 

Så ta vara på alla fina ord och komplimanger för dom växer inte på träd. Och va inte rädd att ge komplimanger till nån främling-man blir verkligen glad!!


Vägen till min dröm!

Jag har ju inte riktigt berättat hela sagan om hur jag lyckades till att få mitt drömyrke och drömjobb. Har nog aldrig tänkt tanken att folk vill lyssna på hur jag just lyckades för det finns så många andra som lyckats bättre. Redan här hör ni hur självkritisk jag är... Jag tänkte iallafall dela med mig lite av hur jag lyckades komma dit jag är idag.
 
Det började faktist redan på gymnasiet då jag satt hos min SYO och hade satt frisörlinjen som första val. Den dåvarande Syon va ett rent stolpskott och verkligen tog min dröm ifrån mig. Trök ner mig och berättade vilken medelmåtta man vasr och att mina betyg va för dåliga (?) för att lyckas komma in på frisörlinjen. Då och där hatade jag henne, och långt efter det- men idag tackar jag henne. Anledningen till det kommer jag till sen. Jag valde ialla fall Hotell & Restaurang. Dom tre åren va skitroliga! Världens bästa klass och vänner för liver, och kunskap framför allt. Blev klassrepresntant och gjorde väl inte mycke för den titeln förutom att babbla mig igenom lektionerna. Tog studenten som den fulla och lyckliga, osäkra tjej jag var och sjöng till toner av "sommarnatt" och "kung i baren".
 
Sommarlovet kom och jag hamnade inom vården. 19år och trivdes faktist väldigt bra. Nattpersonal med bra månadslön men inte jobbet jag ville ha i 50år till. Trodde helt ärligt att jag skulle bli kvar där. En sommardag när jasg sitter en snabbis på datorn så skriver jag till en vän som heter Bella, Jag frågar lite spontant va hon hittasr på och hon svarar att hon bor i malmö och pluggar frisör. Min chock där blev total. Hon berättar att hon fått sin utbildning betald och via komunen lyckats att få utbildningen som varade under ett år. Hon bad mig söka och göra samma sak.
 
Där började mitt arbete. Jag började läsa på internet och bokade möte med KY-center och berättade hur läget vad. En intensivutbildning som diplomenrad frisör nere i Malmö är min dröm och jag vill få den via er. Jag var den första som sökte en sådan utbildning från min komun som är väldigt liten. Hon bad mig skriva ett brev om varför just jag skulle få den chansen och möjligheten. Sagt och gjort. Jag fick ett ja av komunen och då var det bara att söka. Från det att jag pratade med Bella till att jag fick åka ner på intervju i skolan så har det gått 2-3 månader bara. Fick svar om att jag blivit antagen till skolan och hade bara nån månad på mig att hitta boende i Malmö.
 
Dagen med stort D var kommen. Flyttat ner till Malmö och dagen då skolan skulle börja var här. Första dagen var jag som en spagetti. Sjukt nervös och jätteblyg. Minns verkligen dagen som igår, alla ansikten och alla blyga personer som stod helt knäpptysta. Dom tre första månaderna var verkligen jättejobbiga, om man tittar på boendet och att flyttat 50 mil hemmifrån. Ringde hem och grät varje dag till den dagen då mamma skällde ut mig i telefonen. I skolan var det inga problem, det va superintensivt och roligt. Även där blev jag klassansvarig med Elvis vid min sida. Det var verkligen ett år med riktigt intensiva dagar. Och här insåg jag hur bra den här utbilden var. Jag villeinte gå en gym. utbildning under tre år och bara läsa friksörämnen då och då. Det va ett intensivt år men mitt bästa år någonsin! Det fanns alltid folk som var snabbast, klippte bäst och alltid fick bäst betyg utan att ens lyfta ett finger. Det var ju inge vidare för mig som alltid sett mig som medelmåtta och aldrig lyckats få ett MVG. Under min utbildning så fick jag nästa inga G. Mina betyg hade aldrig varit bättre och det kändes att detta var ett rätt val. Det var aldrig jobbigt att plugga då jag kände intresse för det jag lärde mig. Efter några måander insåg jag vilken underbar klass jag hamnat i. Även lärarna frågade oss hur vi kunde ha sån bra kemi bland oss alla 20 elever. Det bara klickade helt enkelt. Jag levde lycklig som student och har aldrig haft roligare tider. Under skolan och utanför. Festerna va helt kaos. Det finns inte mycke ord som kan förklara alla galna upptåg vi hade. Alla filmer, alla bilder och alla minnen är magiska.
 
Examen började närmade sig och jag stor i skolan och tränade varje dag med ca 7 stycken andra. Det va valfritt att träna i skolan på modellerna eller hemma. Jag valde skolan med tanke på att mina modeller bodde 50 mil bort. Idag tackar hag mitt tålamod och lärarna som hjälpte mig genom den hektiska tiden. Hade jag inte varit där den sista tiden och tränat, och tränat, och tränat hade jag nog inte varit så duktig idag.
 
Examen kom och jag va förvånansvärt lugn! Trodde jag skulle vara ett nervvrak. Men jag hade allt under kontroll. Hade klockat alla moment. räknat foliepaketen på min slingmodell, ritat upp alla skisser. koll på permanenten och styligprodukterna till alla modeller. Min förberedelse var det jag behövde. När dagen det, examensdagen kom så stod jag och visste vad jag skulle göra. Första dagen kom och när lapparna skulle delas ut va mitt papper blank!!!!!!!!! Jag och kanske 3-4 andra hade blanka papper! Jag minns hur jag bara skrek och hoppade som om jag vore speedad! minns öven att min rektor Kajsa sa att hon blev döv för jag skrek så mycket medans jag samtidigt såg alla dessa miner på underkända moment men för en gång skull var jag lycklig och hade lyckats och behövde verkligen få det ur mig! Dag 2 kom och även där kändes det bra. Jag gjorde mina moment och när dagen var slut kom dom med lapparna. Jag vågade inte öppna min kommer jag ihåg men sen gjorde jag det iallafall. DEN VA BLANK!!!! FATTAR NI! Jag klarade ALLA moment! Alla fucking moment!!! Även teoriprovet! Jag behövde inte göra om en enda gång! Vi var 4 stycken av 20 i klassen som klarade alla moment och slapp göra om nått moment och då ville jag bara få känna att jag lyckats! Den känslan har jag aldrig känt!
 
Examensfesten kom. Diplom och stipendium skulle delas ut. Jag va lyrisk med att få festa hela natten och dricka min full och vingla hem i natten. Det var dags för dom tre stipendiumen som skulle delas ut. Dessa tre som lyckats fått best betyg under examen. Bästa poäng på alla moment. Mitt i allt dedär helt ärligt satt jag och klunkade jag på en grogg och dom ropar upp Emma Andersson på tredje bästa betyg! Tror ni jag satt i halsen eller! Jag hade tre personer som jag trodde va självklara och det hade nog alla andra i klassen också. Ni vet dom som alltid hade bästa betyg i hela året och alltid va bäst. Men jag, medelmåttan fick ett stipendium! FAN VA JAG ÄR STOLT! Det var verkligen en kick som jag lever på än. Jag har aldrig trott att jag kan, jag har aldrig tott att jag varit så duktig men nu fick man det bekräftat. Den natten va magisk! Där och då var jag en diplomerad frisör.
 
Hade en examensfest med bästa vännerna och den kvällen var också en av mina bästa i mitt liv. Hela kvällen och natten var magisk med mina fina vänner! Jag flyttade hem och jobbade inom värden under sommaren och efter sommaren började jag söka jobb på riktigt.
 
Jag har alltid haft höga krav. Ett av mina mål var att utbilda mig till frösr och det hade jag lyckats med. Mitt nästa mål var att få ett jobb på en känd och väletablerad salong. Jag vill inte sätta mig och jobba på en salong bara sådär. Jag vill veta a tt jag kommer utvecklas och trivas. Sökte massor jobb och gick på intervjuer men det kändes verkligen inte rätt. Min vän Melinda skrev att jag skulle söka ett jobb och jag såg att det var på Rapunzel of Sweden. Där sitter jag, men en jobbannons och tappar andan. "Ska jag, ska jag inte". "Jag kommer endå inte få det". Men jag skickade iväg ett CV och några dagar senare ringer dom. Jag ska få provjobba. Spanar in frisörerna i sthlm på hemsidan. Alla ser sjukt snygga ut och där ska jag komma. En byfåne och provjobba. Var skitnervös. Men jag minns det som igår. Dom va världens snällaste och jag hade tydligen sagt det första jag gjorde att jobbet skulle bli mitt. Dagen gick helt perfekt och jag kände mig för en gång skull väldigt självsäker på att jag hade en chans. Det var väldigt, väldigt, väääääldigt många som sökte och jag fick provjobba. Dock fick jag inte jobbet just då. Min kära kollega Nathalie fick den tjänsten då. Det var som en fet käftsmäll och jag hamnade i nått deppmode. Kände mig skitdålig och ville inte alls söka fler jobb för att jag va rädd för att få samma besked. Detta var under sommaren. Jag började planera om att starta eget och hade bara det i fokus då jag en dag sitter i bilen tokstressad och telefonen ringer. Det står "Rapunzel". Tror ni jag fick en chock. "Varför ringder dom mig"? Jag svarar. I andra luren sitter Elin. Hon frågar mig vad jag gör för tillfället och om jag har jobb. Jag sa att jag sökte och hon frågade om jag ville börja jobba hos dom på Rapunzel of Sweden. Jag blev helt paff, helt ställd!!!! Elin sa även att tjejerna hade handplockat mig ur bunten och ville att jag skulle jobba med dom. Då måste jag trots allt gjort ett bra intryck. Hade dagen på mig att bestämma, ja eller nej. Det var ju ett solklart ja från första stund jag såg Rapunzel på telefonen. Var bara att hitta boende. Dagen då jag skulle börja jobba kom. Hade träffat Lisa och Emelie innan men aldrig Nathalie. Jag var lite rädd minns jag. Dels för att jag hoppades så otroligt mycke att vi skulle klicka och det gjorde vi verkligen.
 
Nu har det gått 7 månader sen jag började jobba i stockholm och jag har uppnått mitt andra mål i livet. Jag har världens bästa jobb, på världens bästa arbetsplats och företag och ännu bättre- jag har verkligen världens bästa kollegor. Vi finns i vått och torrt för varann! Jag är färskingen i gänget men den äldsta. Jag kommer aldrig vilja byta jobb då jag ser hur mycke det ger mig. Jag har verkligen hittat mitt drömjobb och mitt yrke är det jag va menad för. Det låter så jävla klyschigt men det är så sant!
 
 
Med dethär inlägget vill jag bara säga till alla er, även om det låter så jävla mesigt- att alla kan! Fan. tro inte att du är en medelmåtta, du är bättre än så! Alla borde ta chansen att försöka. Har man inte försökt finns inget att vinna! Jag provade, två gånger. En gång med att ansöka om utbildningen, och en gång om att söka till Rapunzel. Och jag lyckades få båda sakerna och jag är lyckligare än någonsin! Våga och vinn!!!
 
Första veckan blev det en tripp till Jönköping för att gå på frisörmässan. Det va sjukt lärorikt och roligt. Vi åkte ett skönt gäng som hade en heldag. När vi väl kom tillbaka till Malmö så hade vi våran första klassfest at my place som blev ganska galen.
 

Det var mycket i början av skolstarten men så värt det. Roliga lektioner och sköna raster i solen med hela klassen. Sen kom fina Samira oh Åsa på besök och första ölfesten på studenthuset skulle äga rum.
 
 
Valborg i :Lund, påsktävling i skolan och sminkkurs med klassen.
 
Ännu fler galna upptåg av klassfester som spåradt totalt men jävlar va roligt det har varit. Det va mina bästa tider måste jag säga.
 
 
Frisörexamen med klassen och min egna examensfest som blev maximalt galen!

Gästblogg: Den nya trenden - att hävda sig

Melinda, Melle, Melli, Mellebellen, Mille... Ja kärt barn har många namn. Detta är iallafall jag. En oftast glad och positiv tjej med grötig skånska. 21 gammal och tar examen i juni inom psykosocialt rehabiliteringsarbete. Ja vem fan bryr sig egentligen. Har iallafall fått äran att gästblogga på goa Emmas blogg. På tal om Emma, visst är hon en underbar tjej? Lätt att sakna henne. Men idag är det inte Emma vi ska prata om tyvärr.

Som jag sa, så är jag oftast glad. Vill bara ha det klart, för idag skall det gnällas lite, bli av med lite dålig energi. Bitterfittan skall tala, om ett ämne som ligger minst sagt i tiden! Glöm inte att ta det hela med en nypa salt och lite tequila. Here we go!

Varför hävdar vi människor oss så himla mycket? Hela tiden. Har vi börjat göra det mer senaste tiden eller SYNS det bara mer nu då vi använder oss utav sociala medier mer än förr?

Jag tänker på alla dessa jävla statusuppdateringar på facebook om träning, gymmet, alla jävla instagrambilder med nyttigheter #lchf #eatclean #fruits #cleaneating #fitspo, folk i träningskläder osv osv osv LALALA, ja you name it. Det enda man ser när man loggar in på instagram är fantamig folk som hela tiden måste berätta om hur duktiga de är.  Hävda sig. I början kunde jag följa sådana konto om ren inspiration, men sen blev det för mycket med varenda jävel. Det känns så påtvingat på något vis! Även på facebook, skall man dela alla sina instagram bilder om hur duktig man är, så att de som inte har instagram missar att man varit flitig eller ätit kesella till mellanmål. Träffar man vänner, fikar eller går i stan skall man gärna sätta ett "mys" efteråt så folk ser vilken livnjutare man är. Helst skall man puttinutta med vännerna man umgås med också, iallafall utåt. Till exempel:

"Fikamys med bästaste Linnea", "torsdagmys med älskade Mammi",  "Kaffemys med hjärtat mitt", ja allt skall vara så jävla mysigt och puttinuttigt. "Fint liv" "Love life" nanana..
VARFÖR?!!!! VI FATTAR!!

Känner mig som Frida i solsidan nu, MEN TAGGAAAA NER LITE SUPERMORSOR/KVINNOR/LADIES/BOYS. Vi förstår att ni tränar, att ni äter gott, är nyttiga, myseeeer med älskingar osv. Allt är perfeeeeeekt.  
 Det känns så jävla ytligt allt ihop. Inte fan är det någon som instagrammar hamburgaren från donken de sitter och äter i sin ensamhet. För det vore ju tragiskt. Det värsta är att man är en av alla dessa nollor också. Iallafall ibland. Har människan alltid varit så här, eller är det för att det syns mer utåt nu? Ja ni vet väl iallafall vad de säger om nätskryt och psykisk störning. HAHA! Givetvis skall man få dela med sig och sola lite i rampljuset ibland, men seriöst, HELA JÄVLA TIDEN?

Människor som vet vad de är, hur duktiga de är och som faktiskt trivs med livet behöver fan inte hävda sig 24/7 och berätta för andra om det. Stanna upp och njut av stunden istället.
WORD UP Joel Kinnaman:
 
 
Tror jag fått fram vad jag ville, med andra ord, håll käften. Så vida du faktiskt inte är Paris Hilton på riktigt.
Nu skall jag gå och kränga en negerboll i min ensamhet. Och det lär INTE hamna på instagram iallafall. Såvida jag inte taggar #mys framför. Eller helst #egentidsmys så folk faktiskt tror att jag njuter av det. Fast så är inte fallet.
Hoppas ni får en fortsatt trevlig lördag! Tack Emma för att jag fick gästblogga på din fina blogg!
CIAO CHICAS /Mellebellen






8 sanningar om mig

Listor är ju inte min grej för fem öre. Varför säger man ens fem öre? Hör ju knappaste hit. Lisa bad mig skriva en 8 sanningslista och första tanken var; vad ska ja nu skriva... Jag gör ett tappert försök och skriver det jag kommer på. Kanske inte det mest kreativa inlägg men here we go.
 
Jag har fruktansvärd frisörskräck. Ja ni läste rätt. Tro inte att jag går och sätter mig i frisörstolen och ber frisören "få fria händer" för då kan frisören go bannanas! Och inte på mitt hår, big no! Senast jag satt och klippte mig hos frisören måste vara för säkert 8, 9 år sedan. Nu klipper jag skiten själv och det har ju gått bra hittills så nu kan jag bara erbjuda mina fina kollegor om att få gå bannanas på mitt hår.... sakta men säkert.
 
Jag har 30års-kris och har haft det i snart ett halv år. Folk blir lika full i skratt när jag säger det men jag säger det på fullaste allvar! Jag är fortfarande närmanre 20 än 30, men det närmar sig i rask takt! Jag känner att alla i min omgivning har så bråttom med barn, villa osv och jag känner pressen. Jag är inte där än, inte på lång avägar och jag är glad för mina vänners skull för jag ser att dom är redo. Men när jag tänker på 30 år- då får jag panik. Kommer jag förbli singel, kommer jag inte ha några barn innan 30, kommer jag ha fått en karriär? Alla dessa frågor. Sen känner jag att när man kommit upp i 30år så kapas ungdomsbandet, bandet som jag inte kan leva utan just nu. När jag kommer titta tillbaka på den här punkten om några år kommer jag säkert bara skaka på huvuet och tycka att 30år är det bästa året. Det återstår ju att se- men just nu vill jag förbli 24!
 
Jag tål inte när folk vägrar svara på sms- fastän man vet att dom redan sett och läst det. Varför ska det vara svårt. Speciellt när det kommer till sms med frågor i, eller när man skickat flera sms. För vem går utan sin mobil en hel dag utan att kolla i dagens läge, inte en kotte. Det tar 2 minuter att svara på ett sms, se till att ge personen svar!
 
Jag har uppnått viktiga mål i mitt liv. Jag har faktist på senaste tid börjat skaffa mål. Nu, efter 2½ år har jag uppnått tre mål. Det först var att utbilda mig till frisör. Det tog mig ett år att bli det jag velat bli sen jag gick i åttan på gymnasiet då min SYO sa åt mig att strycka det på listan över mina linjer jag vilke välja. Nu har jag bockat av den grejen. Det andra målet var at flytta hemmifrån. flyttade ner till Malmö under frisöråret och växte otroligt mycket i mitt liv. Det tredje målet var att få mitt drömjobb. Jag jobbar nu med löshår på Rapunzel och kan även bocka av det. Nästa mål är att hitta en bostad. Jag jobbar på det och även det ska jag lyckas med. Målet jag jobbar på nu är att gå ner i vikt! Ge mig pepptalk för det är svårt...
 
Jag har ett sjukt bra fotografiskt minne när det kommer till personer. Det är helt galet! Det har jag märkt på senaste tid. Jag kan känna igen folk på pendeln, tunnelbanan och på stan som jag vet att jag såg dagarna innan. Desutom är namnminnet också helt okej. Jag är endå lite impad för jag är mer eller mindre dement när det kommer till andra saker.
 
Jag kan alla repliker i filmen "Tomten är far till alla barnen". Kalla mig nörd men det är lätt den bästa svenska filmen som gjorts. Oh, jag dör! Jag älskar den verkligen och det resulterar väl en och annan nörd som sitter och säger replikerna innan dom kommer på filmen. Sen är det ju en klassiker att kolla på den dagarna innan julafton.
 
Jag har väldigt förutfattade meningar om folk. Och det säger jag inte av possetiv anda. Men det gäller nog inte bara mig, för vem har inte. Jag har hört att folk tror jag är dryg och kaxig, men det är ju rena motsatsen vad jag är. Så har jag tänkt om fruktansvärt många "bekanta ansikten" men när jag väl pratat och lärt känna dessa personer så är dom världens sötaste och raraste personer. Nu på senaste tid har jag insett att jag måste skräpa mig för jag är långt ifrån perfekt!
 
Jag är livrädd för döden. Behöver jag säga mer? Vem är inte rädd för döden? Kommer det bara sluta där? Fan, det finns ju tusen frågor. Jag är nog inte rädd för självaste döden utan mer precis vad som händer innan. Kommer det göra ont, kommer jag fatta att jag håller på att dö? Ni vet, jag drömmer mardrömmar om detta. Är jag ensam om att va livrädd för döden. Ne fan, jag klara inte av att skriva det. Får en fet klump i magen asså.. Inte normalt.... inte för fem öre (där kom det igen...fem öre...)
 
Nu är det min tur att uppmana Jonna & Anna gör desamma! 

Följ mig på instagram "frisor"

 
 
 
 
Orkar ni inte med att låta dagarna gå mellan inläggen så kan ni alltid följa mig på instagram. Där kan ni följa mig mer på jobbet och allmänt. Det har blivit ganska dålig uppdatering på bloggen vilken jag tycker är tråkigt men jobbet har tagit ganska mycke tid så bloggen har blivit lite lidande. Men efter alla söta och fina ord från er om bloggen så blir jag bara mer motiverad att skriva. Måste bara finna lite intressanta saker och roliga saker att blogga om till er.Jag heter numera "frisor" på instagram.
 
 
 

Era fina kommentarer <3

Måste bara säga att när ni skriver så fina kommentarer om att mina tips är bra och att bloggen är bra blir jag bara så himla glad! Jag hoppas ni vet om det. Det är en så stor bekräftelse för mig att jag kan hjälpa andra när det behövs. Och ni måste bara veta att era fina kommentarer stärker mig och gör så att jag bloggar vidare för er!
 

Ni hittar mig även på instagram

Instagram @capiscee


Sugen på tillökning!

Sitter och har sån beslutsångest. Jag är ju pryltokig och har nog alltid varit det. Nu när jag har så mycket att göra hela tiden har jag aldrig tid att sitta vid datorn och med andra ord så blir bloggen lidande vilket jag verkligen inte vill. Mobilen har jag ju alltid med mig men den har jag knappt motagning på ute i urskogen. Jättetråkigt faktist. Så då har jag börjar höra mig för bland vänner om dom är nöjda med sina ipads. Jag har bara hört possitiva saker så jag ska nog unna mig tillökning i min lilla apple samling. Någon som kan ge mig lite mer om ipad om era egna erfarenheter? Är täckningen bra på dom om man är "ute" och ränner här och där? 
 

"Att göra tobak glamoröst"

 
 
 
Vilken tjej lockas inte av den här bilden? När man ser baksidan av syftet blir jag förbannad. Bland sminket har dom lagt in cigg och snus- tobak. Att göra ciggpaketen och snusdosorna "söta och mer glammiga" är helt fel! Det känns som att deras syfte skulle vara att locka yngre till att se tobak som smink. Nått som alla kvinnor använder, mestadels. Men tobak är ju inte direkt något man ska skylta med bra syfte för det är det ju verkligen inte. Jag är helt emot rökning, och inte tala om feströkning- det känns bara så jävla osannolikt. "En nikokick", nja... Jag förstår poängen men det leder oftast till att man fastnar. Jag skulle aldrig i hela mitt liv röka, inte ens för att "sociala" med dom andra. Och när man säger att man inte röker får man "den där blicken". Den blicken gör mig så sjukt förbannad! "Vadå, röker du inte?!" *höjer ögonbrynen av chock*. Nej, dels för att jag aldrig gillat cigg under mina 23 år sen så vill jag verkligen inte få gula tänder vilket är den största anledningen, sen hälsan såklart. Dom som vill röka får gärna göra det för min del, men se inte ner på oss som inte gör det, ge oss credd istället. Men att ge fel budskap genom att göra om ciggpaket och snuspaket till nått glammigt är bara så fel...
 

Bikten 0.6

Jag måste lätta på mitt hjärta. Dom senaste veckorna har jag haft massor att göra, vilket jag tycker är jättekul. Jag har en bra kundkrets när det kommer till klippningar osv. Men sen jag kom hem från Grekland för cirka två veckor sen så har jag känt mig som en av dom största hypokondrikerna ever! Och jag är egentligen inte den som klagar i första taget utan biter ihop och håller käften. Jag kan inte sova på nätterna längre då jag känner orokänsla, nervös, stress och illamående ibland. Illamåendet kommer bara helt plötsligt och försvinner efter en minut typ. Ni vet hur de suger till i kinderna och vätskas jättemycke- sådär som det gör innan man måste kräkas? Så blir det, men inte längre än det. Känner mig upp i varv och stressad hela tiden. Känner att jag måste vara tillgänglig för allt och alla hela tiden och pristera till det yttersta hela tiden. Ha god min uttåt och alltid ställa upp- när det gäller allting! Kan det vara ångest, stress? Jag blir tokig- mest för att jag inte kan slappna av och bara vara fem minuter. Och sen att jag kan ligga och sola och sedan helt plötsligt bara få den där fruktansvärda illamåendet direkt gör mig galen! Med allt detta blir jag på så jävla dåligt humör oftast och det drabbar alla andra. Någon som vet hur man kan göra så att man slipper gå och v nervig och stressad?
 
Big love to you ♥
 
 

Skriverier om hår & skönhet

Fick en kommentar om att det var svårt att hitta på min blogg. Om så är fallet så ska jag fixa det. Ska ta bort länkarna under mmin header, prio ett! Ser fruktansvärt ut. Men allt som jag skriver om hår, tips, skönhet- rubbet av det, ligger under fliken "Hår & skönhet". Det är väl den kategorin som går hetast just nu på bloggen och kommer gära framöver också. Är det något ni inte hittar är det bara att säga till så bubblar jag fram det.

Senaste ska jag skriva ett resultat om maroccan oil vs nashi oil, vilket jag tyckte va bäst.



Home sweet home

Nu är jag hemma mina kära vänner med både ny energi och ny insperation å här ska bloggas! Ge mig mer tips och kryddpepp som jag kan skriva ner åt er.


Nytt namn, samma blogg


Som ni kanske har märkt så har jag bytt namn på bloggen. Ett betydligt lättare namn. Alltid lika roligt när jag ska stava till Capisce (mitt gamla namn) till folk som frågar. Det är lättare att skriva än att stava. Så nu kör vi med Frisörbloggen.se. Dels för att jag tipsar om hår och att det passar mig bättre. Men jag tänker då inte bara lämna allt annat bakom mig och ha en opersonligblogg utan lite från mitt privata vardagsliv kommer jag skriva av mig av hade jag tänkt.

Ni kan fortfarande skriva i mitt gamla bloggnamn, www.capisce.blogg.se - det funkar lika bra som att skriva frisorbloggen.se. Man förs liksom bara vidare till mitt nya namn. Välkomna!

feedback, please


Those shoes!

Jag är helt såld! Behövs det sägas mer! Scorett outlet hittade jag dessa skönheter och jag köpte dom aldrig! Jag kommer få ångra mig resten av livet!


Valborg iår igen

Nån som kan klaga på vädret? Det är helt underbart! Jag har skickat tillbaka mina rayban då jag blev missnöjd. En vårjacka ligger nerpackad i en Åhlénspåse som jag kanske tyvärr ska lämna tillbaka då min beslutsångest givit mig ett slutgiltigt beslut. Väntar ju även på min lilla "Quiltade" jacka. För er som inte vet vad det är för nått så är det en liknande ridjacka. Jag hoppas den kommer imorgon. Ska även ta mig in till stan och köpa lite kläder, presenter och troligtvis nya ray ban om jag kan besluta mig om jackan. Ska hinna med lite klippningar i veckan med. Mamma åker utomlands på torsdag lika så min bror, dock inte samma ställe.

Men det var inte det vi skulle prata om i detta inlägg. Valborg närmar sig!!!! Även något som ger mig beslutångest! Konstigt att ajg inte hunnit fårr magsår av all dess ångest jag går och bär på, haha. Förra året så firade med min bästa klass och några därtill i Lund. Ni vet hur gott man hör om Valborg i både Lund och Uppsala. Studentstader båda två och ritkgit bra hålligång. Vad kunde man förvänta sig? Massor med fulla, glada och givmilda studenter. Det va minst sagt det jag fick skåda! Jag kan fortfarande inte- ett år senare sumera mitt valborg som va förra året. Om jag ska sumera det med ett ord får det bli kaos. Om jag får sumera det med en mening så var det mitt livs bästa valborg! Tror det säger en del right? Inte det att man va med massa underbara personer, utan att alla satt med alla, alla bjöd på allt och sig själva framför allt! Musiken, dansen, folket, stämningen, helheten va otrolig! Vädret va i den bästa form, sol, sol och åter sol. Värmen flödade, lika så dans och alkohol. Åh, jag bara får såna flashbacks nu när jag skriver ner alla känslor. Jag lärde känna så många personer på den dagen som jag än idag är mycke närmre än personer jag känt hela mitt liv här hemma, förstår ni då hur nära man kom under tiden efter?

Iår vill jag verkligen ner igen! Jag håller på att kolla upp tåg ner dit och hotell. Försöker samla ihop alla som var med sist plus några därtill som kan fira med oss denna gång. Ett valborg nere i Lund igen skulle göra så mycket fär mig, men framför allt att få umgås med dom bästa igen! Prata minnen, dansa, festa och bara leva för den dagen för att sedan spräcka hela natten lång på en nattklubb för att sedan ta tåget hem dagen efter. Jag måste verkligen få tag på alla och en tågbiljett är prio ett. Försöker få med mig Åsa med och jag tror jag lyckas ganska bra på den fronten. Jag måste verkligen få åka ner och fira Valborg i Skåne, måste, måste, måste!!!!

Bilder från förra årets valborg!


Bara där alla stod och dansa! Sen var det space där folk satt med! Sinnes!!



Rebecca Simonsson aka Rebecca Stella

Jag kan börja säga såhär... damn those lips! Jag älskar Rebecca Simonsson, men nu börjar det faktiskt spåra lite för mycket med både tatueringarna och ögonbrynen....

 

I prefer eyebrows:

Grymt snygg hårfärg må jag säga också!



Och för att ge er en update så bara längtar jag till hennes nya singel kommer ut! Hennes debutsingel Swag in a bag har ju totalt krossat migg hjärta! Den har följt med mig år efter år och den är lika grym fortfarande! Nu snackar vi verkligen partyswaag på hög nivå!

Nätshopping

Nätshopping är en tjejs bästa vän, nästintill iallafall. Jag har precis klickat hem ett par Rayban Aviator och ett par Wayfarer. Dock har jag lite beslutsångest över wayfarersolisarna. Får se hur dom ser ut när jag får hem dom. Igår hittade jag en ûbersnygg vårjacka och idag hittade jag ännu en på rea till och med som jag letat efter skitlänge! Vi får se hur jag gör. Egentligen vill jag ju behålla allt men när ekonomin sätter stopp gäller det att prioritera!


Ray ban aviator ♥


En klassisk Quiltade jacka (ridjacka). Älskar dom!!!! Har letat i ett år efter den perfekta och nu har jag troligtvis hittat den, på rea till och med! Så jag får se om jag klickar hem den. Är bra sugen!!

Tidigare inlägg
RSS 2.0