4 veckor efter operation (gbp)

Nu har det gått 4 veckor sen jag låg på sängen till att åka in i operationarummet. Vill ni veta hur det gått dessa första veckor? 

Jag kan börja säga en sak! Att Gud va maten har med socialt umgänge att göra! Första veckan levde jag på soppor o smoothie och idag kan jag inte ens tänka tanken på soppa. Jag blir bara illamående av tanken. 

Annars då? Jo dom två första veckorna gick det otroligt bra. Gick ner i vilt och åt bra. Fick aldrig nån dumping (illamående, ont i hals/mage, kallsvettig osv). Inne på tredje veckan fick jag erfara min första dump. Den va hemsk, dock inte så läskig som jag hade föreställt mig, den gick över under 15 minuter. Sen har det kommit och gott och jsg har börjat lära mig dessa små tecken på att " nu jävlar Emma ska vi ge dig en ny dumping"-ja, och då är det bara att vänta in den, andas, andas, andas! Dom kommer och går. Och dom är ju inte skitroliga att ha och göra med. Jag blir helt paralyserad och kan inte ens prata. 

Nu! Idag! Var jag tillbaka på jobbet igen, äntligen! Till en början, hela förmiddagen, lunchen gick allt som en dans på rosor. Lite för bra för att vara sant. Under min sista kund behövdes mellanmål och ett äpple (med skal, för första gången) fanns till hands. Sagt och gjort. I stundens hetta tog jag 3-4 stora tuggor och ut igen. 

Pang!!, hann det bara säga innan "nu jävlar, Emma-känslan" hann smyga sakta inpå och jag insåg att nu kommer en snabb jävel och den här vet jag hur jag ska hantera. Den slant förbi som alla andra dumpings. Denna gång tog jag det inte lugnt efter som jag brukar utan körde på med min kund. Smärtan i hals/magen ville inte försvinna och blev bara värre och värre. Jag gick fram och tillbaka till vasken och försökte få illamåendet att sluta. Gick tillbaka till kunden i hopp om att det skulle gå. Icke sa Nicke! Det blev bara värre. Efter 3 timmars fram och tillbaka och med mina fina kollegors hjälp med min kund gick det inte längre. Illamåendet stod mig upp i halsen. Jag kräktes men det kom inget, två gånger. Grät i förtvivlan och smärta. 

Då och där (för första gången) kände jag att jag ångrar denna operation. My trösta mig på vägen hem. På tunnelbanan kunde jag bara fokusera på att inte spy på mannen brevid. Så nu, har jag legat i sängen från kl 17.00 och haft så ont. Släppte en timme men efter middagen blev det samma visa då åkte dom starka medicinerna fram dock bara lite kvar och jag känner mig myclet bättre. Nu är det sovdags och nya tag imorgon- och inget äpple! 


2014-11-19 @ 22:29:02 Permalink Gastric by pass Kommentarer (12) Trackbacks ()


Det stora steget till ett beslut28/9-14

Utkast 28/9-2014

Jag kan börja skriva att detta är mitt beslut- mitt eget och ingen annans. Om du inte gillar det så behöver du inte komentera nedan. Jag behöver inte nån negativ energi från nån anonym person som tror sig veta bäst. Då kan du redan nu sluta läsa! 

Det här beslutet är något jag funderat på från och till under tre års tid. Nu vet jag att jag äntligen är redo! Jag kommer genomgå en förändring i mitt liv. Detta är något bara en av mina vänner vet om, kollegorna och min familj. Jag har faktiskt inte vågat berätta det för någon annan...än. Jag kommer göra en sk. gbp-operation. (Gastric by pass). 

Många sitter och säger att det är fusk, och att vi som gör en gbp op tar den lätta vägen till en lösning. Sånt blir jag så förbannat arg på. Jag har i hela mitt liv varit överviktig- det är inget jag valt! Och det är inget jag velat varit hela mitt liv och inget jag strävat efter när jag tittat mig i spegeln. Folk som inte har varit eller är överviktiga vet inte hur känslan är att vara det och kan därför inte sätta sig in i situationen, och det har jag full respekt för. Men samtidigt har ni och heller ingen annan rätt att säga att denna operation är en lösning på problemet och heller inte lathet eller fusk. Att inte kunna gå in i vissa klädbutiker för jag vet att det inte kommer passa, bli nervös ute på restaurang när borden står för tätt, få ta dumma kommentarer från personer som tror sig kunna säga precis vad som helt, vart som helst och bara få suga på karamellen och låtsas som att man inte hörde, eller brydde sig. Att va nervös tunnelbanan är proppfull, att man måste strängas på bussen. Känna sig konstans i vägen och uttittad. På fest kommer okända personer fram snart efter att dom blivit tillräckligt fulla för att prata med den tjocka tjejer och inser att "du va ju skittrevligt och jätterolig". Sen tror vissa att man mår dåligt för att man är överviktig! Varför tror alla det?! Jag mår skitbra! Jag är lycklig, fin familj, världens bästa vänner och jag är glad för det jag har i mitt liv. Och jävligt stolt över det!  

Jag måste göra denna op för min egen skull. Inte bara för att bli smal och accepterad i samhället- för det vet jag att jag kommer bli. Och det skrämmer mig massor! Att först då är man en okej individ för att man inte sticker i andras ögon. Men dels för att vi har hjärt/kärl sjukdomar i familjen och även diabetes. Detta kommer bli en nystart för mig. 

Det finns jättemånga anledningar till att jag kommer göra den här op. Men självklart går hälsan först! Sen så är jag less att alltid känna mig obekväm i offentliga sammanhang. Jag vill börja leva igen. Jag kommer få göra en snäv vändning i mitt vardagsliv. Kommer få ändra om både kost, vanor och sug efter det goda- men jag är väl medveten om det och jag kommer greja det! Säkert med massa stöd från nära och kära, men min inställning är omställd!

Det är inge lätt operation. Jag kommer få kämpa med att göra allt rätt både med mat, vardag och livet. Jag måste styra om min vardag helt med nya rutiner och måsten.  

Min familj har stöttat jättemycket lika så mina fina kollegor och vänner. Det här kommer bli en nystart på någonting bra. Jag hoppas ni kommer vilja vara med på den här resan med mig. 




2014-11-14 @ 12:00:16 Permalink Gastric by pass Kommentarer (19) Trackbacks ()


RSS 2.0