Bekymmer vid tv:n

asdad

Jahaao. Godmorgon. Såg ni också intervjun med den förut våldtäktsmisstänkta "Stureplansprofilen" igår? Det gjorde jag, bakom en kudde och med handen redo att byta kanal när som helst. Jag har två råd till honom: Spotta ut saliven och träna bort "liksom,asså, typ"-grejen. Jag kan inte ta en person på allvar som i en ändå ganska seriös tv-intervju pratar likt en tönt och som dessutom har problem att komma upp i en ordförrådsnivå nära 25 % av det normala. Men som han försökte där ett tag ;-D Likt en hinderlöpare med mjölksyra. Man satt där framför teven som en spänd åskådare, höll andan, undrade om han skulle greja det sista varvet eller stupa med huvudet före ner i vattengraven. Han springer med tunga steg in på upploppet - förväntningarna stiger. Han lyckas komma över det näst sista hindret med nöd och näppe men med en blöt och klumpig landning. Det sista hindret kryper han under, ner i vattengraven, stannar där och förblir värdighetens sanna förlorare. Oavsätt vad som är sant eller inte - he's smoked?

Annars då. Jag tänkte på en sak. Jämt när ett intressant inslag ska visas under ett tv-program kommer det inte förens efter andra pausen, alltså de sista 15 minuterna. Med andra ord har man suttit och väntat i 45 minuter fastän man egentligen vill göra annat under den tiden. Är programupplägget smart eller är man som tittare korkad? Jag vågar iallafall aldrig lämna teven, för det är så typiskt mig att missa då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0