Ångestdämpande

Jag fick ett impulsryck och tog bort allt, nästan.... Det var medvetet. Kan låta sjukt, men stundtals kan jag få ångest över att jag fläker ut mitt privatliv härsan och tvärsan. Speciellt då överpretiösa antibloggare (vilka ändå tycks envisas med att läsa bloggar?) påpekar att den enda anledning till varför folk skriver är för att få bekräftelse. Faktum är att jag köper det resonemanget. Jag har svårt att tro att Engla skulle storblogga i samma utsträckning om hon inte fick sina hundratals kommentarer på köpet. Jag tror faktiskt att hon skulle finna det rätt så tråkigt att skriva om en nyinköpt kofta till Jolie om ingen uppmärksammade det? (för att inte tala om det minskade annonsintresset på sidan hennes.) Skillnaden här är väl att jag, och guldsjälar likt mig, bloggar ändå. Det är vi som står när andra faller. Går mot eld när andra backar. Ehm, jo men som sagt.. ibland ba *swichswhoohoo* i huvudet och det ena med det andra försvinner. Ska försöka tänka över min handlingar ett steg längre i framtiden. För innerst inne är jag nog ändå lite utav skapt för detta.
2009-02-27 @ 15:00:53 Permalink 4. My point of view Kommentarer (0) Trackbacks ()


RSS 2.0